laaalex.

blev lurad, var ej julskyltning i söndags. det bjöds på storm, Berit kallades den denna gången. obehagligt som in i norden tycker jag! det sattes ut en klass 3 varning & man skulle bara gå ut ifall man nu tvunget behövde det, jag höll mig inomhus. det gnisslade i träden och det drog i husknutarna, ruskigt väder! jag gick ner i rummet för att starta en film & det lät så läskigt från tvättrummet att jag hade svårt att somna. iallfall så var det mycket bättre väder dagen efter & det var en stor lättnad.

igår träffade jag ida, leon & tilda. vi mös i soffan med en film vi kämpade så hårt för att få igång. vi tänkte sätta mitt usb i ps3 (där filmen låg) och starta den genom det, men det gick inte alls.. vi blev trötta & irriterade och försökte bränna ut filmen genom datorn. efter ca 18 misslyckade försök & nästan lika många skivor bröt vi nästan alla tre usb-minnet.. vi såg ett sista alternativ och det var att sätta det i deras xbox. jonatan hade sagt till mig ett par timmar tidigare att man antagligen måste uppdatera xboxet för att kunna se på filmen. vi lyckades hitta filmen & ja, mycket riktigt blinkade det med stora bokstäver att detta måste uppdateras.. vi morrade och svor över att dagens teknologi är alldeles för avancerad för oss människor men då såg vi ljuset i tunneln! vi ringer jonatan! han hade en kvart kvar innan han skulle iväg men han valde att hjälpa oss, min räddande ängel! vi fick alltså till slut se filmen!
leon ylade lite ibland, för han förstod ju inte alls varför de var så upprörda på tvn! pojkstackare.

imorse skickade malin till mig att fanny hade använt ett av mina lila nagellack. ja grät nästan lite för jag trodde att det var mitt nya favoritlack, och tur hade jag för hon hade lyckats få tag i ett gammalt hm lack! theodor visade mig var han hade lagt det och visade mig till sängen, där hade ungen gömt tre andra nagellack och jag morrade lite.

nu är ligan på tomte-smyg i älmhult. man får gå inne i skogen där det är marshaller som lyser upp i mörkret, när man kommit fram till tomtens stuga får man pepparkakor, ett snack med tomten, en godispåse & en reflex. tur det finns barn som inte är rädda för tomten, jag däremot kommer nog alltid lida av en obotlig rädsla för den vithårige mannen.


a

vaknade vid tjugo i nio imorse, trodde jag var ensam hemma eller att något hänt när jag insåg att varken theodor eller fanny var i rummet. jag la mig under täcket igen för att morna till mig & då hörde jag bebisarna ute i tvrummet.
de smög in i mitt rum & la sig under täcket och vi mös en liten stund. vi bestämde oss sedan för att gå upp & äta lite frukost.

efter frukosten begav sig jag & bebisarna ner i theodors rum för att bygga med lego, vilket jag förövrigt tycker är fantastiskt kul! jag byggde ett hus till theodor som han kunde leka med och fanny plockade fram röda och blåa bitar till mig. efter att det första huset var färdigbyggt bestämdes det sedan att jag & malin skulle ut & gå rundan. jag har nog sträckt musklerna i mina knäveck för det ömmar när jag går i trappor och när jag har promenerartempo. men, det ska kännas! när vi kommit hem gick jag ner till theodor igen och byggde ett nytt, större och finare hus till hans bilar. han tyckte det var tråkigt att det inte var något grönt golv i huset, men förklarade att hans bilar tog sig in genom marken och då behövdes det inte något golv. den förklaringen köpte han och då gillade han det huset mer än det första.

de har fått dille på att kolla på Megamind och nu kallas alla deras bilar eller gubbar Hejduk. det är väldigt gulligt att lyssna på!

jag & malin körde till älmhult en sväng också, hon skulle ha fatt i en julstjärna till fannys rum & dumma ikea hade inga kvar. som tur var hittade vi en fin på maxi till lilla banse. efter maxi bestämde vi ganska hastigt att vi skulle till strömsnäs & köpa godis, mums!

ikväll ska jag nog gå en sväng med tilda & senare ta nattarundan med siri & malin. längtar förövrigt tills jag ska få sluta min blå, är sjukligt trött idag..


a.

min natt spenderades i sibbhult, hos nikki. vi pratade igårkväll och vid lite över elva var hon här och hämtade mig. skönt att någon av oss har körkort! blir så avundsjuk när jag åker med henne & malin.
     jag vill ju också! jag vill känna att jag bara kan ta bilen och köra vart jag vill när jag vill. har bestämt med mig själv att jag ska försöka ta tag i det så småningom. jag trivs ändå ganska bra med att resa kollektivt, det är inte något som stör mig, förutom när det är dryga väntetider i kyla eller inställda tåg i ingenstans. men man kan alltid bli hämtad om man inte är allt för långt iväg.
de har höjt priserna med att resa också, det är något jag tycker är ganska onödigt. visst, de behöver klart få in mer pengar på varje som reser men tillslut kommer det bli billigare att skaffa körkort & köra överallt än att resa. jag kommer ihåg för ett par år sedan, då kostade det nio kr att åka till osby, då räckte det med ett par enkronor eller att ge fram en guldpeng. man hade alltid pengar till att åka till osby. sen höjdes det till tolv kr och nu kostar det tretton. det är inte dyrt, inte så jag menar. men det är svårare nu när man inte kan betala kontant längre. man kunde alltid skrapa fram tillräckligt med pengar till en tur/retur biljett till osby. nu måste man ha ett rabatt kort eller resa på sitt kontokort. jag är en snålis och fyller på mitt rabattkort med tvåhundra kr, jag lurar alltid mig själv och säger att detta kommer räcka ett tag, men det gör de aldrig. sen kommer man in i en torka där man inte ens kan fylla på sitt förbenade rabattkort längre. nikki var så snäll och lånade ut sitt rabattkort till mig, så jag kunde åka hem.

jag träffade en trevlig tjej nere vid busshållsplatsen i sibbhult. en man körde in och frågade efter vägen till brandstationen och hon svarade honom snällt. sen frågade hon mig i smyg om hon gav honom rätt beskrivning & för en gångsskull var jag hundra % säker på att han blev skickad rätt. vi fortsatte prata under hela resan till lönsboda. sådant gör mig varm i magen, att vid den tiden finns det folk som är intresserade av att vara trevliga. nu menar jag såklart inte att jag spottar & fräser så fort det inte går att prata med folk nere vid bussen, men att man kan mötas halvvägs och föra en kul konversation är alltid trevligt, vilken tid på dygnet det än må vara.

jag satt och funderade över mig själv för någon dag sedan. jag är väldigt öppen med mina egna känslor, behöver jag gråta gör jag det och oftast bryr jag mig inte om vem som ser. jag har lätt för att prata med andra människor, både allmänt och om mig själv. saker som hänt mig tidigare har jag inte svårt för att prata om. utan jag tycker om det. det är tillfredställande både för mig och för de som lyssnar. i en grupp av vänner har man oftast en "mamma". någon som tar hand om en, lyssnar oavsett vad man behöver prata om och som alltid försöker hjälpa en lösa ett problem eller en situation och sedan har man den som ofta behöver ventilera och som gärna pratar, dels för att få det ur sig men även för att få andra att känna sig behövda. jag är den andra kompisen. nu menar jag såklart inte att den enda anledning till att jag pratar om sådant som stör mig, eller gjort mig upprörd är för att andra så få chansen att få en syl i vädret, men det är väldigt tillfredställande för mig att få öppna mig till vissa människor för att de ska få hjälpa mig, för jag vet att det även hjälper de själva.
 "mamman" i min grupp av vänner har alltid varit min stöttepelare. hon vet allt & jag menar verkligen allt. hon läser mig som en öppen bok. hon har även lärt sig vilka ansiktsuttryck jag gör när någon sårat mig. hon vet också att jag inte kan hålla på vad som gjort mig upprörd, jag testade det för ett par år sedan och det är skittråkigt. man blir bara ännu mer ledsen och arg över det. hon har liksom någon sorts dragningskraft, är man tjurig eller ledsen bara kommer det, jag kan knappt styra över vad jag säger utan det bara rinner ur mig. precis som när man fyllt ett glas med vatten och vänder det uppochner.
   vi har aldrig varit mycket för kramar, jag tror vi gjort det absolut max fem ggr, under dessa tolv åren som vi varit bästa vänner. det har liksom aldrig behövts kramar mellan oss, vi har löst det på andra sätt. vilket var ganska jobbigt i början då jag älskar att kramas, men vi har tagit bort kramarna och skapat en riktigt fin vänskap istället. 
 


a.

men alltså, jag förstår inte hur detta händer ärligt talat. eller jo, det gör jag nog egentligen. är bara lättare att "låtsats" att jag ej har tid till att blogga när jag innerst inne nog inte är särskilt intresserad längre.

har i varje fall varit hos ida, simon & Pi Alö Ök (Leon), jag & ida döp om pyret när vi var övertrötta och ensamma igårkväll. jag tror leon tycker det är lite kul, han drar på smilbanden och jag bryr mig inte om att det är gaser i hans lilla mage, utan att han tycker att jag är sjukt rolig. vi har kramats en del, han sover mest & blir gullad & pratad med, när han nog väldigt gärna vill att man ska hålla käften och bara massera hans mage. typiskt att man inte kan låta honom vara.

i förrgår gick vi tre en härlig runda också. jag har alltid så mycket att prata om när jag är ute och går, (om jag inte har musik) Så, om någon någonsin tror att man ska få gå i lugn och ro & tänka tror helt fel, det är det enklaste sättet att få mig att prata, just a heads up.
vi kom hem vid halv åtta tiden och det var skönt. vi var fint röda om både näsan, kinderna & hakan.
jag sov inne hos ida & leon den natten, simon jobbade så jag tog hans plats. jag var nervös och rädd över att ligga brevid leon. enligt de som haft sina bebisar i sängen den första tiden säger att man "aldrig" sover riktigt, utan alltid ligger på vakt så man inte rullar på det lilla livet. det resulterade i att jag låg med halva kroppen utanför sängen med ryggen mot leon, så jag absolut inte skulle kunna göra illa honom. hade däremot en himla mardröm under natten, vet inte om det kan bero på omständigheterna.

idag åkte jag med malin till älmhult en snabb runda. vi torkade golven i lägenheten & köpte lite gott till ikväll, beställde mat och i väntan på den tog vi ett byavarv i älmhult, vilket var oerhört pinsamt. vilket jäkla ställe alltså, skönt att slippa den byn! vi körde nästan på polisen och malin kom inte ut från en parkering, vilket äventyr.

vet inte riktigt vad som händer imorgon, bestämde innan idag att jag ska börja jogga/springa grisabanan, vilket känns som ett klokt beslut då jag är ganska övetygad om att jag klarar av det. börjar kanske redan imorgon, tänkte jag skulle vara atlet till sommaren & då är det kanske dags att börja nu så man slipper bli besviken över sin egen självbehärskning.

by the way, walk of fucking shame.

nu blev det ett hopp mellan inläggen igen, sorry!!

min vardag har rullat på som vanligt, något stressigare än vanligt nu när flytten börjar närma sig med stormsteg, men jag trivs! har packat ner det mesta i rummet, hänger fem ynkliga tunikor i min garderob, tvn & sängen görs sällskap av ett tomt och kallt gapande av brist på andra prylar. känns så konstigt att se mina nattduksbord tomma, herregud.. de brukar vara fullproppade med en massa småprylar. visserligen är det ganska skönt, man får rensa rummet och kasta sådana saker som man inte behöver eller längre använder, men det är så tråååååkigt!! jag hatar att packa! tog tre lådor av johan nere i källaren i fredags, jag behövde tejpa bottnen på dem vilket fick mig kräkfärdig. jag började plocka ut sakerna i hallen (rummet är så litet så kunde inte sitta på golvet med en låda ens... ) och insåg hur jävla mycket skit jag samlat på mig, och hur lite jag egentligen brydde mig. pff.. iallfall fick jag ner alla mina saker i dessa tre lådorna och ännu en gång fick jag mig en tankeställare (lådorna är varken höga eller breda, så där fick inte plats med jätte mycket & det kändes ganska sorgligt att detta är vad jag äger.. ) jag gick vidare och packade ner resten av rummet. när jag såg hur duktig jag var som endast lämnat tvbänk + tv, säng, 2 nattduksbord, en byrå som mamma ska ha kvar i tummet & min garderobspinne insåg jag att jag var tvungen att bära ner allt i källaren.. mamsen har problem med ryggen och klarar inte av att bära tungt, så hörde hur dåligt samvete hon hade som inte kunde hjälpa mig med att få ner mina saker i källaren. lyckades däremot nästan bära ihjäl mig när jag tog alldeles för mycket saker med mig varje gång, men jag slapp springa 4 ggr extra. visserligen får man snygg rumpa av att springa i trappor, men efter ett par gånger skrek benen av mjölksyra & jag var sjukt anfådd..

malin klarade sitt körkort och hon är på väg och ska hämta mig. tråkigt nog hinner jag inte träffa bebisarna ikväll, men det ska bli skönt att slippa slänga pengar på tåget imorgon.

jul snart med, herregud vad tiden går fort! bara springer iväg! blandade känslor med julen. runt julafton älskar jag verkligen allt med julen (förutom glögg, sill & grisfötter), julafton är en härlig dag tycker jag. speciellt nu när jag blivit äldre, när jag insett vilket jäkla jobb småbarnsföräldrar har som firar jul med hela släkten. det gjorde vi när vi var små. jag & joanna firade knappt tillsammans eftersom den ena var hos farmor och den andra mormor, för att sedan skiftas om. alla föräldrar hade mat med sig, jag kommer ihåg att mamma alltid hade janssons frestelse, så ni kan ju tänka er hur god den är! (den bästa jag smakat!!!!) alla barn var på helspänn (oftast jag då jag är livrädd för tomten, lär föralltid vara det också) efter kalle blir det massor av mat och sedan ris ala malta & efter en evighet av rädsla och längtan kom tomten som tvingade en att ge bort en kram som tack för alla paket man fick av honom så fick man äntligen öppna alla fina klappar man fått och leka. nu, är julen perfekt. jag vaknar, frukost & mys i tvrummet sedan firas det med lite paket. efter det åker jag till mamsen och där bara är man. i timmarvis, underbart!! vi kollar på kalle anka och efter kalle börjar man värma på all mat. man sitter länge och jobbar med att få i sig all mat man lagt på tallriken och sen slänger man sig på soffan med godis & julmust. oftast går det många mysiga filmer på julafton, som det äts godis och man bara pratar till & när man inser att man är ganska trött och snart är redo för sängen öppnas det julklappar. det är en sådan dag som jag önskar går lite saktare, för när kl blir åtta inser jag att nu är denna julen snart slut och då är det ett helt år till..

undra varför man inte är sådan om alla dagar? bara för att ingen jag känner fyller år idag är denna dagen också speciell. så jag måste vänta ett helt år på att det ska vara den sjätte november igen. jag har faktiskt aldrig lagt så mycket tanke på detta förut, men det borde man kanske? man ska ju ta vara på livet & "fånga dagen" som så många säger. det är kanske dags att göra det då?..